'johannalanzen

Guess who's back, back again?

JO det är ju såklart jag. Johanna ! Hey!
Jag hade tänkt att idag skulle bli en bloggfri dag, men icke sa nicke.
Jag kunde inte hålla mina fingrar i styr utan hamnade som vanligt här :)
Men vem klagar egentligen?
En sak klagar jag dock på er, och det är att ni inte kommenterar, tråkigt tråkigt tråkigt.
Kommentarer gör bloggandet tusen gånger roligare, annars känns det som att ingen läser ens meningslösa inlägg, och hallå.. hur mobbad känner man sig inte då?

Jag kan meddela en sak. En tragisk sak.
Jag har blivit värre med smsandet. Iallafall för tillfället är det värre än någonsin.
Jag fick nämligen min nya mobil för en vecka sen imorgon. Alltså har det idag gått 6 dagar sen jag fick den.
Sen dess har jag skickat rekordmånga sms. Och då har jag inte hållt på och skicka en massa kedjesms, bara 1 som jag skickade till 6 personer.
Anyways.. På dessa 6 dagarna har jag lyckats komma upp i summan.... vill ni verkligen veta?

705 sms. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
117 sms per dag !

Jag orkar inte med mig själv riktigt. Det är ju tragiskt detta.
Jag måste sluta, annars kommer jag typ läggas in på avvänjning eller något liknande.

För att fortsätta på mitt tragiska liv så är jag fett trött, och verkligen fett trött på mina skitungar till gymnaster. Det enda dom gör förtillfället är att skrika i mina öron känns det som. Det som en gång var det roligaste jag visste är nu en plåga för mina öron. Sitter här nu med feta huvudvärken pga. allt skrik.
Men det blir inget lingvallen för deras del om de fortsätter så.
Då åker jag Anna & Patricia till lingvallen med enbart måndagsgruppen eller rent av själva.
SÅ DET SÅ.
Men sen är jag ju dum också. jag klagar på att dom är jobbiga och sånt men sen ringer en ledare mig och frågar om jag kan hoppa in och vara ledare på hennes pass nästa vecka plus några andra veckor, och vad svarar jag?
JOO jag svarar.. JA det kan jag ! Och nu snackar vi verkligen skrik i öronen, för kidsen är 4-6 år gamla. .
hur tänkte jag då? Suck på mig.

Nu går jag. och suckar lite till och njuter av tanken att denna dagen trots allt är slut ganska så snart. Kanske blir allt aningen mindre jobbigt imorgon, men bara kanske. Vi har ju trots allt projektarbete som brukar liva upp stämningen i mitt liv en aning. Me like.

Pusshej och svej