'johannalanzen

när jag tog studenten så kändes allting så jäkla perfekt.
ingenting den dagen hade på något sätt kunnat bli bättre.
Innan hade jag fasat för dagen för att jag visste hur ledsen jag skulle bli,
och jag var verkligen rädd för att det på allvar skulle förstöra det bästa med dagen.
hursomhelst.. självklart blev det en hel del ledsna miner och fler tårar än jag nånsin kan räkna,
men det var liksom allting en del av dagen.. det skulle finnas där, annars hade det inte varit på riktigt..
och efteråt kändes dagen som en dröm, så perfekt den bara kunde bli..
men jag visste redan då, att känslan av saknad och tomhet skulle komma senare..
jag nästan väntade på att den skulle komma, typ efter någon veckas sommarlov..
men den kom inte, allting flöt på, jag jobbade, umgicks med vännerna & bara njöt av livet..
Jag insåg inte att det var slut..
Nu inser jag det.. nu när alla mina andra kompisar börjat skolan igen..
jag kommer aldrig på uppleva den känslan igen..
turismgymnasiet är numera ett minne blott..
och alla galna saker vi var med om där, det är bara minnen..
vi kommer aldrig mer kunna göra sånna galenskaper som bara vi kunde, på turismgymnasiet..
its over.

och fyfan vad det känns jobbigt.. det har bara gått två dagar sen skolan började för de andra och jag skulle redan göra typ vad som helst för att vara där och uppleva allt det tråkiga, jobbiga, men ändå såå underbara på vår älskade skola!
och så skulle jag göra det mesta för att få träffa alla igen också..
man tappar kontakten så sjukt lätt.. hur gärna man än vill hålla kontakten så funkar det inte så..
I wish it did, men jag kan ju säga som så att under denna sommaren har jag tappat kontakten nästintill totalt med några av mina allra närmsta vänner..
jag trodde faktiskt aldrig att det skulle bli så, men jag ska inte ljuga.. det hände och jag saknar dem som fan..
och det är sjukt hur man kan gå från att vara typ bästa vänner till att knappt prata med varandra..

over and out.. orkar inte mer av detta just nu