tomheten..
Jag vill inte mer nu alltså.
Det finns inget värre än att vakna varje morgon och bara känna tomheten i magen, känna att något som alltid funnits där helt plötsligt är borta. Verkligen borta föralltid.
Klumpen i magen försvinner ju inte, den finns där varje morgon, varje dag och varje natt. Hela tiden är det något som påminner en om hur jävlig denna värld är. Hur fan kan något sånt hända? Vad är det för fel på världen... jag förstår verkligen inte. Tomheten skrämmer mig verkligen. Jag undrar hur många mornar jag ska behöva vakna och känna att det enda jag vill är stanna i sängen och aldrig komma upp, jag undrar hur många kvällar tårarna ska rinna nerför mina kinder tills jag till slut somnar.. och hur många nätter jag ska vakna av tankarna på dig..
Hur länge ska det hålla på? Det har inte gått alls lång tid men det känns som en evighet.
Sånt här tar tid, det vet jag ju. Men det känns bara så hopplöst, som att känslan aldrig kommer försvinna igen? Kommer jag vakna snart igen och känna att det faktist inte finns någon klump i magen? Att tomheten faktiskt har fyllts ut? Jag hoppas verkligen det.. för detta är den hemskaste känslan jag kan komma på...
Det finns inget värre än att vakna varje morgon och bara känna tomheten i magen, känna att något som alltid funnits där helt plötsligt är borta. Verkligen borta föralltid.
Klumpen i magen försvinner ju inte, den finns där varje morgon, varje dag och varje natt. Hela tiden är det något som påminner en om hur jävlig denna värld är. Hur fan kan något sånt hända? Vad är det för fel på världen... jag förstår verkligen inte. Tomheten skrämmer mig verkligen. Jag undrar hur många mornar jag ska behöva vakna och känna att det enda jag vill är stanna i sängen och aldrig komma upp, jag undrar hur många kvällar tårarna ska rinna nerför mina kinder tills jag till slut somnar.. och hur många nätter jag ska vakna av tankarna på dig..
Hur länge ska det hålla på? Det har inte gått alls lång tid men det känns som en evighet.
Sånt här tar tid, det vet jag ju. Men det känns bara så hopplöst, som att känslan aldrig kommer försvinna igen? Kommer jag vakna snart igen och känna att det faktist inte finns någon klump i magen? Att tomheten faktiskt har fyllts ut? Jag hoppas verkligen det.. för detta är den hemskaste känslan jag kan komma på...
Jag kan inte sova, du finns i tanken hela natten.
Kommentarer
Postat av: Hanna
älskar dig (L)
Postat av: EricaNilsson
Aven om du inte tror det sa vet jag exakt hur du kanner!! Jag har varit i samma sists som du 2 ggr... det ar inte latt.. och det kommer vara jobbigt nu ngn vecka.. men det ar som jag har sagt till bade mig sjalv och till Pepa.. aven om det later hemskt sa kommer det att kannas mkt battre efter begravningen.. da kommer bade du och oscar ha fatt ro!!
Jag finns har om du vill prata Johanna!!
Pusskram Erika
Trackback
